Denna fond har upprättats efter min älskade Lykke som drabbades av sekundär IMHA. En kamp som hon tyvärr förlorade
19 Augusti-20.
Jag ska kort beskriva förloppet när hon insjuknande fram tills hoppet var ute.
200815 Lykke var lite låg och vilade mer än hon brukade. Något andfådd. Tog en temp som var normal på 38 grader. Normala slemhinnor i munnen. Åt frukost men inte kvällsmat. Detta var inget konstigt då hon var på dygn 11 i sitt löp och således i höglöp och då kunde matlusten vara si och så. Trots detta så var min magkänsla att något inte var helt ok.
200816 Åt inte frukost men var i övrigt ungefär som hon brukar fram tills att jag hörde hur hon stönade till när hon la sig på golvet. Detta reagerade jag direkt på och tog en ny temp som var 39,6, bleka slemhinnor och något andfådd precis som gårdagen. Ringer direkt Evidensia i karlstad där man kollar igenom Lykke väldigt noga med prover, röntgen och ultraljud. ultraljud visar något förstorad mjälte och proverna förhöjt CRP (snabbsänka) samt hematocrit på bara 18 vilket var ett intorkningsvärde då hon hade feber och då gör kroppen av med mer vätska via andning, svettning etc i ett försök att få ner kroppstemperaturen. Veterinären skickar oss med akutremiss till Strömsholm där Lykke i väntan blir ännu sämre med vinglig gång etc men fick ändå vänta 5 timmar trots mina protester. Hon blir inlagd framåt 01.30 på natten. Glömmer aldrig när hon vände sig om när de gick in på intensivavd. Jag kände på mig att det var sista gången vi skulle vara tillsammans😥. Sa att jag älskar dig💔 och sen åkte jag hem med en klump i magen.
200817 Lykke behandlas för eventuell Anaplasma på min begäran då detta ger ungefär dessa symtom men inte så kraftig nedgång i hemtocrit. Hon får även 1 liter röda blodkroppar, vätska, diverse läkemedel för att förhindra att blodgivan orsakar blodproppar (DIC) vilket är en vanlig komplikation samt viktigast behandling med Prednisolon (kortison) för att hämma immunförsvaret som är överaktivt i en sån här sjukdom. Hemtocrit är innan blodgiva ännu lägre pga intorkning samt utspädning med vätska.
200818 Lykke är piggare, äter så hoppet tänds en liten aning. Man går igenom hela henne med ultraljud, röntgen etc och hittar som i karlstad endast en lätt förstorad mjälte som brukar vara ett av symtomen vid IMHA och speciellt om den drabbar intravasalt (inuti kärl). Hennes hjärta, lungor, lever etc såg jättefina ut för att vara på en nästan 9-årig Leonberger. Framåt kvällen ser man att hon har låga Retikulocyter vilket innebar att hon inte bildade några nya röda blodkroppar. Veterinären var trots detta försiktigt optimistisk då allmäntillståndet var bättre och man hoppades kortisonet skulle börja verka. Tyvärr är kruxet i detta att kortisonet tar tid på sig innan det når terapeutisk effekt (5-7 dagar) så det är verkligen en kamp mot tiden när man får en hund med IMHA.
200819 Lykke blir allt sämre på morgontimmarna och veterinären ringer för att vi behöver komma dit och hälsa på Lykke och ta en diskussion om fortsatt behandling eller avslut. Kort tid senare kollapsar hon och prover visar mycket riktigt detta ihop med att hon troligtvis hamnat i ett tillstånd som förkortas DIC som ofta har dödlig utgång både på hund och människa. Hon kissar ut röda blodkroppar och kan med 3 personer stå upp för att gå ut och kissa. Hennes lever hade börjat bilda bilirubin och hon var helt gul pga detta. Att se min Lykke så här var nog bland det värsta jag varit med om. Hon orkade inte ens lyfta huvudet när vi kom dit men vek inte med blicken från oss en enda gång. Det var givetvis ingen tvekan om vad utgången skulle bli. Hon fick en kort, intensiv och vidrig sjukdom men fick avsluta sitt liv med värdighet från vår sida sida. Det fanns en massa runt som absolut inte jag är nöjd med men det nämner jag inte här.
Lykke är saknad bortom ord. Jag har svårt att prata om detta utan att tårar rinner men hoppas att hennes minne och fonden kan hjälpa någon annan med kunskap och vart man kan vända sig.
Lykkes matte Maritha