Leonberger Rasstandard

Standard för LEONBERGER

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Användningsområde: Vakt-, sällskaps- och familjehund

FCI-Klassifikation: Grupp 2, sektion 2.2

Bakgrund & ändamål: Mot slutet av 1830- och början av 1840-talen korsade Heinrich Essig, rådman i Leonberg utanför Stuttgart, en svar/vit newfoundlandstik med en s. k. "barry-hane" från klosterhärbärget Grosser Sankt Bernhard. Senare användes även en pyreneisk bergshund. Resultatet blev mycket stora hundar med övervägande lång, vit päls. Essigs mål var att få fram en lejonliknande hund. Lejonet är det djur som finns i staden Leonbergs stadsvapen. De första hundar som verkligen kallades för leonberger föddes år 1846. Dessa hundar förenade i sig de främsta egenskaperna hos de raser de härstam- made från. Redan en kort tid därefter kom många av dessa hundar från Leonberg att säljas över hela världen som statussymboler. Mot slutet av 1800-talet hölls rasen i Baden-Württemberg före- trädesvis som gårdshund. Dess vakt- och dragegenskaper var mycket uppskattade. Under båda världskrigen och i efterkrigstidens nödår minskade antalet avelsdjur dramatiskt.Idag är leonberger en utmärkt familjehund, som upp- fyller alla krav dagens moderna liv kan ställa på den. 

IHelhetsintryck: I enlighet med sitt ursprungliga användningsområde skall leonberger vara en mycket stor, kraftig och muskulös men sam- tidigt elegant hund. Rasen kännetecknas av en harmonisk kropps- byggnad och ett självmedvetet och lugnt men samtidigt livligt sätt. I synnerhet hanhunden skall vara imponerande och kraft- full. 

Viktiga måttförhållanden: Mankhöjd/kroppslängd: 9:10
Bröstdjupet skall motsvara ca 50 % av mankhöjden.

Uppförande/Karaktär: Som familjehund under dagens boende- och levnadsförhållanden skall leonberger vara en trevlig kamrat, som utan problem kan tas med överallt och som utmärker sig genom utpräglad vänlighet. Rasen skall varken vara skygg eller aggressiv. Som sällskapshund skall rasen vara en behaglig, följsam och orädd följeslagare i alla situationer.

Till de karaktärsegenskaper som krävs hör framför allt:
- Självsäkerhetochsuveränoberördhet

- Måttligttemperament(harävenleklust)

- Beredvillighetattunderordnasig,
- God inlärningsförmåga och uppmärksamhet - Opåverkad av ljud 

Huvud

Huvudet skall som helhet vara mer djupt än brett och snarare långsträckt än kompakt. Förhållandet skall vara ca 1:1 mellan nosparti och skalle. Huden på huvudet skall genomgående vara stram, utan pannrynkor.

Skallparti I profil och framifrån sett skall skallen vara föga välvd. Skallens grovlek skall vara i proportion till kropp och extremiteter; den får dock inte vara tung. Bredden vid skallens bakre del skall inte vara påtagligt större än vid ögonen.

Stop Stopet skall vara tydligt markerat men måttligt sluttande.Nostryffel Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti Nospartiet skall vara ganska långt. Det skall inte vara spetsigt. Nosryggen skall vara jämnbred. Den skall inte vara konkav utan hellre lätt välvd (s. k. ramsnos).

Läppar Läpparna skall vara åtliggande och svarta med slutna mungipor.

Käkar/tänder Käkarna skall vara kraftiga med ett perfekt, regelbundet och fulltaligt saxbett. (Avsaknad av M3 tolereras.) Tångbett är tillåtet. Det skall inte finnas någon "insnörning" i underkäken vid hörntänderna.

Kinder Kinderna skall endast vara svagt markerade.

Ögon Ögonen skall vara ljus- till mörkbruna, ju mörkare desto bättre. De skall vara medelstora och ovala. De skall varken vara djupt liggande eller utstående. De skall inte heller vara för tätt eller för brett placerade. Ögonkanterna skall sluta väl an och bindhinnorna skall inte synas. Ögonvitorna (den synliga delen av senhinnorna) skall inte vara rödfärgade.

Öron Öronen skall vara ansatta högt men inte för långt bak. De skall vara hängande, medelstora, åtliggande och fylliga. 

Hals Halsen skall mjukt övergå i manken. Halsen skall hellre vara lång än kort. Den får inte ha lös hud eller hakpåse.

Kropp

Manke Manken skall vara markerad, i synnerhet hos hanhunden.

Rygg Ryggen skall vara stram, plan och bred.

Ländparti. Länden skall vara bred, kraftig och välmusklad.

Kors Korset skall vara brett, sluttande, ganska långt och mjukt avrundat med en flytande övergång i svansansättningen. Hunden får absolut inte vara överbyggd.

Bröstkorg Bröstkorgen skall vara bred, djup och nå minst till armbågen. Den skall inte vara tunnformad utan snarare oval.

Underlinje Buken skall endast vara lätt uppdragen.

Svans Svansen skall vara rikligt behårad. I stående skall svansen hänga rakt ner. I rörelse skall den endast vara lätt uppåtböjd och helst inte bäras över rygglinjen.

Extremiteter

Extremiteterna skall vara mycket kraftiga, i synnerhet hos han- hunden.

Framställ Frambenen skall vara raka. De skall vara parallellt ställda, inte marktrånga.

Skulderblad/Överarm Skulderbladen och överarmarna skall vara långa och tillbakalagda. Vinkeln dem emellan skall inte vara alltför trubbig. De skall vara väl musklade.

Armbåge Armbågarna skall vara tätt åtliggande.

Mellanhand Mellanhänderna skall vara kraftiga och fasta. Framifrån sett skall de vara raka och från sidan sett nästan lodräta.

Framtassar Framtassarna skall peka rakt fram (de får varken vara inåt- eller utåtvridna). De skall vara rundade och väl slutna med väl välvda tår och svarta trampdynor.

Bakställ Bakbenen skall bakifrån sett inte vara för tätt ställda utan parallella. Hasor och tassar får varken vara inåt- eller utåtvridna

Lår Låren skall vara ganska långa, snedställda och försedda med kraftig muskulatur.

Knäled Lår och underben skall bilda en tydlig vinkel.
Has Hasorna skall vara kraftiga.Vinkeln mellan underben och mellan-fot skall vara tydlig.

Baktassar Baktassarna skall vara framåtriktade. De skall vara något avlånga, med välvda tår och svarta trampdynor.

Rörelser

Rörelserna skall vara vägvinnande, långsträckta och regelbundna i alla gångarter, med god steglängd fram och gott påskjut bak. Benen skall föras på en rak linje i skritt och trav, såväl framifrånsom bakifrån sedda. 

Päls:

Pälsstruktur Pälsen skall vara medelmjuk till grov, lång och riklig, åtliggande och får aldrig dela sig.Trots en tät underull skall man kunna ana kroppens konturer. Pälsen skall vara rak men lätt vågig päls är dock också tillåten. På hals och bröst skall, i synnerhet hos hanhundar, pälsen bilda en man. Frambenen skall vara försedda med fanor och det skall finnas ordentliga byxor på bakbenens baksida.

Färg Lejongul, röd, rödbrun; även sandfärgad (blekt gul, cremefärgad) och alla kombinationer därav, dock alltid med svart mask. Svarta hårspetsar är tillåtet. Hundens grundfärg får dock inte verka svart. Ljusare nyanser i grundfärgen får förekomma i pälsen på svansens undersida, halskråset samt behängen på fram- och bakben, men får inte vara så avvikande att de stör harmonin med pälsens grund- färg. En liten vit bröstfläck eller smal strimma på bröstet tolereras,liksom vita hårstrån på tårna. 

Storlek/Vikt:

Mankhöjd Hanhundar: 72 - 80 cm, idealhöjd 76 cm Tikar: 65 - 75 cm, idealhöjd 70 cm

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhål lande till graden av avvikelse. 

Diskvalificerande fel:

- skygga och aggressiva hundar
- svåraanatomiskafel(t.ex.starkkohasighet,markeradkarprygg, påtaglig svankrygg, extremt utåtvridna framtassar, helt otillfredsställande vinklar i skuldra, armbåge, knä eller has) - brun nostryffel

- kraftig pigmentförlust på läpparna
- tandbortfall(undantagetavsaknadavM3),överbettochunder-bett, andra bettfel

- ögon utan något brunt

- entropion,ektropion
- kraftigt ringlad svans; alltför högt ringlad svans
- bruna trampdynor
- päls som är lockig eller krullig
- felfärgade hundar (brun med brun nostryffel och bruna

trampdynor, black & tan, svart, silverfärgad, viltfärgad)
- total avsaknad av svart mask
- alltför stora inslag av vitt i pälsfärgen (på tårna upp över på mellanhanden, bröstfläck som är större än en hand, vitt på andra ställen)

Nota bene Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.